kommentarer

idag ska vi bli hamamade. det är ingen av oss som blivit hamamad innan. bara tobias. tobias säger att han gillar hamamande. hannah vet inte riktigt vad som ska tro. hamamande utförs av en hamam som är en tjock hårig gubbe. hamamen hamamar dig så att du blir avslapptnad och glad. säkert får du basta också.

(en annan sak jag undrar är varför vi inte får några kommentarer? alla borde kommentera. jag kan tänka mig flera passande kommentarer. t.ex. "ååh vad roligt ni måste ha, vi är så avundsjuka så vi dör", "hoppas ni har det roligt i xx" eller varför inte en klassiker som "linnea vad snygg du är")

I istanbul äter vi så svinagod matatt vi storknar. det är tusen grader varmt och vi orkar bara sitta och stirra på gatan nedanför vårat fönster vilket inte gör så mycket eftersom det änder så mycket. vattenläckor, strökatter som försöker smita in genom dörrar, en möbelsnickare som aldrig ger sig. en grävskopa, våran hamam som går och handlar nötter och cola för att behålla hamamfiguren.

nu ska vi ut på stan och undvika solen. over and out

Topp Tre Absurdaste Resehändelser

3. Turkiska vägarbetare kapar en färskvattenledning 1 meter utanför vårt hostel, vilket resulterar i att vårt vatten slutar fungera. I floden som bildas till avloppsbrunnen tar en kvicktänkt herre initiativet att tvätta sina bilmattor och sedan sina skor.
2. Vår amerikanska medresenär från Bukarest till Istanbul blir fast i en Bulgarisk stad efter tåget åkt 5 minuter tidigare än utlovat. Två stationer senare hinner hon ikapp efter vad som måste ha varit en svindlande taxiresa.
1. En omfångsrike gubbe står byxlös i ett majsfalt och masturberar emedan vårt tåg passerar.

Tourista Brasov '10

Sitter på ett café i Brasov, Transylvanien, Rumänien och sörplar jordens minsta kopp kaffe och bokar lyxnatt på hostel i Bucharest. I natt sov vi sittandes i en RIKTIGT svettig kupé från Budapest hit till Brasov i elva långa timmar. Hur mycket vi faktiskt lyckades sova är väl en fråga för sig när vissa puckon till medresenärer (inga namn nämnda) shottade snabbkaffe mitt i natten för att de var för trötta... Va?
Men vi är väl inte dem som är dem så väl framme halv åtta i morse slänger vi i oss kvarlevorna av tågmatsäcken i en sunkig park, låser in väskorna på stationen och drar till Bran för att kolla in Bran Castle. Mera känt som Greve Draculas hemvist. Inte illa, inte illa alls faktiskt och jag måste säga att jag definitivt inte hade haft något emot att ha Draculas utsikt över Rumäniens böljande vyer. Känns riktigt värt att kunna kryssa av den fräcka sevärdheten från listan och dessutom aningen ledsamt, komma fram till att Rumänien inte alls är så billigt som ryktet säger, men det gör väl inget när de har så spexig valuta.
Nu är kaffet strax uppdrucket och medan vi väntar in tåget som avgår 17.44 från Braslovs station som har en meddelandesignal längre än glassbilens signaturmelodi, ska jag strosa in på adidas outlet store i stadens feta varuhus.

Fashionista Budapest '10

Sista dagen i Budapest har skridit långsamt fram efter flera dagars utmattande turistande och shoppande. Ölen är billig, maten, om man hittar den, är billig, vattnet kan man uppenbarligen dricka från kranen(?!), men... vad som VERKLIGEN är billigt, det är kläderna. Åh Jesus Kristus. Singdudeldej. Vi har plöjt många second handaffärer, sett och provat det mesta skulle man kunna säga. Ögnat många groteska plagg och undrat “Vem ägde detta från första början?” “Finns här ingen respekt för estetik?”. Det har sannerligen varit en lång och slitsam kamp. Mycket hunger. Vätskebrist. Stekande sol. Skavande hälar och svullna fötter, men till slut fann vi mot alla odds vad vi sökte. Guldkornen i Budapests överflöd av skräptextil. Diamanterna i klädgrottornas mörkaste skrymslen. Det bästa av det bästa och créme de la créme. Vi tackar Budapest för utbudet och lämnar staden och Ungern med en absolut känsla för mode och stil.

Kral bloggar

Sjuan verkar gå bäst i bratislava och budapest.
Världens mysigaste hostel här i Budafest. Ölpriser från himlen (vadå 8kr styck på krogen?!)

Lite bilder för att visa att vi inte sitter i någon källare hemma i kalla sverige.
(AXELS KAMERA DÄRAV MYCKET AXELBILDER (ÄVEN FAST HAN GÖR SIG PÅ BRA PÅ BILD))


Brudar och wien. Livet.
Dånnau låg bara där och coolade sig utanför hostlet i bratislava.
Alla ska vara med!
Hästar är stora och verkar äta träd.
Chillar lite i fönstret med en fet bok
Om inte Hannah sover så kissar hon. Mot Budapest.
Svettiga efter båtfärd på Donau från Bratislava (Little big city) till Wien.
Står och ser kantiga ut.

Tobias dricker kaffe

Under resan kommer man till slutsatser:

* unot fungerar lika bra i prag som i stockholm
* Bratislava var en liten storstad som fungerar, inte alls sa trakig som axels arbetskollega sager
* kaffe ar sjukt dyrt i forhallande till olen som ar sinnessjukt billig (3 sek i prag, inkl. pant?!)
* wien var galet stort och hade jattestora hus
* det ar roligt att aka bat, speciellt pa donau
* youghurt ar alltid gott
* Donau ar jattestor, speciellt nar man kissar i den
* det finns valdigt mycket hundbajs i osteuropa
* axel trampar ofta i hundbajs, men aven tuggummi, sniglar och klaveret
* tobias ar imponerad och nojd (med t.ex superturistandet i wien och bratislava pa en enda dag)

nu blire budapest

"thank you we pay not together"
"separatly"
"yes yes, sepratly"

Lite text

Eftersom vi har varit tre dagar i berlin kommer lite info på allt häftigt vi gjort så att anita och barbro kan bli fruktansvärt imponerade av sina coola ungar.

¤ vi har druckit java chip frappe mit sane vilket var en riktig "det är ju ändå semester"-kaffeglassüberdrink
¤ vi har sett på brandenbruger tor och fotats med fyra björnar och en indian för den löjligt låga och prisvärda summan av 50 euro
¤ varit underground på coolhetsoasen cassiopeia där vi impade på alla berlins konstnärer och musiker med vår värdsvana attityd och unospelande
¤ varit nära döden efter en smärre incident efter en middag på indisk restaurang då hannah fick en allergisk reaktion och linnea höll på att förlora alla inälvor genom träckande
¤ hängt i kreutzberg i tovas lägenhet som ligger ungefär 35 trappor upp
¤ lekt jage på judetorgsmonumentet
¤ klämt domen, unter der linden eller vad det nu heter, tv-tornet inklusive den otroliga fontänvattenshowen som var helt breathtaking
¤ Vi såg även den jättelånga kön framför ddr-museet och gick inte in
¤ letade efter en karta om berlin, som vi inte hittade
¤ vi såg paddanbåten, men åkte inte
¤ stod utanför egyptiska museet, bodemuseet, neues museet och nationalgalleriet men gick inte in

nu drar vi till prag
stay tuned

Bilder från berlin

cassiopeia, judetorget, öl, paparazzi

axel, mongon svettas på spårvagn

paparazzi skrev, öl

übertourism B-) links rechts käse warum
ausgang abfall mit strasse schnellbahn

hannah sätter upp håret

karta

framme

Avskedstal till nationen

I det följande presenteras en transkription av det avskedstal jag höll till nationen måndagen den 26 juli i anledning av min förestående resa ner i Europa.

Kära Sverige,

När jag nu lämnar er i ett tretal veckor anser jag att ni bör känna er lugn. Min frånvaro kommer säkerligen märkas, kanske sätta ett och annat spår, men jag tror ni har nått en nivå av mognad där ni kan klara av detta utan större riksskandaler.

För att göra min avlägsenhet mindre gäckande har jag tagit mig an att göra några mindre förberedelser. Det finns färdiglagade portioner mat i frysen, en låda för varje dag. Det är bara att koka ris, pasta eller potatis till. Ät inte på för oregelbundna tider och inte för mycket snask. Ringer Norge så säg som det är, att jag inte är där och därför inte kan svara.

Förresten sluta reta stackars Afghanistan, vad har de gjort er? Jag är trött på att behöva prata i telefon med världssamfundet och försöka förklara ditt dåliga beteende. Jag vet allt att det är den där bortskämda braten USA som har så dåligt inflytande på dig. Jag kan bara säga att jag förväntar mig mer av dig. Sluta låta dig provoceras av de "tuffa" länderna.

Ha det så roligt. Men glöm inte begrunda den gyllene devisen; frihet under ansvar.

Packning

Det är få tillfällen här på livets långa grusväg som man inser så mycket om sig själv som när man packar. Varför behöver Hannah sätta två kryss (ett när hon lagt fram föremålet som ska ner och ett när hon lagt det i väskan)? Varför tycker Tobias det är viktigt att ha med sig ett klingonlexikon men ingen deodorant? Varför blir Linnea så nervös att hon packar upp sin väska och lägger bort hälften av det hon har med sig för att sedan packa ner det hon valt bort igen och upprepa det hela fem gånger? Varför lägger Axel allting ömtåligt i botten av väskan så att det har så stor risk som möjligt att gå sönder? Man är minst sagt inte så smart.

Om tre timmar åker vi. Hur spenderar man sina sista timmar i Sverige? Man kan städa sin gamla lägenhet som Tobias. Man kan sitta och stirra på en to do list utan att uträtta något av värde som Linnea. Man kan söka lägenheter och prata i telefon som Axel. Eller diska som Hannah. Det är ju inte så bråttom när man har så bra koll som vi har.

Sista måltiden och sen drar vi. För att just du ska få känna att du också upplever massa häftiga grejer och inte alls har en urtråkig semester i gamla tråkiga Sverige, för att du ska glömma att du jobbar när solen schteker just där vi är; stay tuned.

onecannotsimplysegwayintoeurope - vi är där du vill vara

Morotskaka och Kaffe

Hannah skrattade sådär så att alla hennes tänder syntes. De stod i kassan på ett café och köpte kaffe och kaga. "Jag betalar åt dig också" hörde Linnea sig själv säga. Varför hade hon sagt så? De brukade inte bjuda varandra. Men något i Hannahs skratt fick henne att känna sig rik.

Väl ute valde Hannah plats. Hon kisade mot solen och man kunde inte riktigt se vart hon tittade. Linnea kom på sig själv med att undra om Hannah kanske tittade på henne. De började prata om sina respektive så som kvinnor ju gör när de ses. Av en händelse nämnde Hannah att Axel ju varit så stilig i dreads. Linnea kände ett mystiskt hugg i bröstet. Hon skyndade sig att påpeka att även Tobias varit otroligt attraktiv i dreadat hår.

Hannah tog en bit morotskaka. Några smulor trillade av och hon tryckte fast dem på skeden med sina nätta fingrar. Hon förde långsamt kakan mot munnen medans hon tittade Linnea djupt i ögonen. Lite av glasyren fastnade i mungipan och hon slickade sina läppar i vad som kändes som slow motion. Linnea svalde och tittade ut över gården istället. Den var full av lunchande mammor och deras barnvagnar. En och annan tidig semesterfirare hade också hittat dit.

"Jag är så trött på mitt hår" suckade Hannah. "Det har en sån jobbig längd nu". Linnea tittade på hennes röda kalufs. Den såg fantastisk ut i solen. "Jag kan hjälpa dig att klippa det" sade Linnea. "Ifall du vill" lade hon snabbt till och hoppades att hennes ivrighet inte hade varit för tydlig. "Nej, det är lugnt" sa Hannah och kastade med håret så att det böljade. "Jag ska spara ut". Linnea höll inne med kommentaren att hon skulle nog om möjligt bli ännu vackrare i långt hår. De tog varsin klunk kaffe. "Snart åker vi" sade Hannah och log sådär, med tänderna. "Jag vet" svarade Linnea. "Jag längtar. Åh Hannah, vad jag längtar"

Min vän Jose - en fruktansvärd historia

Hon spanade ut över drottningtorget. Människor verkade ha brått, trots att det var runt tolvtiden var alla tydligen påväg någonstans. En dragspelsorkester spelade musik, en välkänd melodi och hon insåg att att det måste vara från gudfadern. Då fick hon syn på Tobias. Han satt på en bänk bredvid en tjej som hade en enorm röd dragväska och svett i pannan. Tydligen hade han sett henne också för han reste sig och kom emot henne, leendes. Han försökte kyssa henne och hon viftade argt bort hans ansikte med en allvarlig blick. Hur kunde han ens tänka på något sånt nu? Det har var viktigt. Det kom före allt vad gulligull och fluffigluff heter. Hon bara vände sig om och började gå mot centralen och han följde efter, likt en cockerspanielvalp som är sugen så smarriga torkade grisöron.

"Det är två nummer tills det är vi" sa Tobias. Hon hade börjat svettas floder. Övervägde allt som skulle kunna gå fel. Hade hon glömt passet? Hade hon pengar på kortet? Hade hon bytt namn? Vem var hon egentligen? Tobias såg hur de lökringar som växte i hennes armhålor blev till vinylskivor inom loppet av några sekunder. Han böjde sig fram för att pussa henne på kinden och hon morrade till. Cockerspanieltobias lade sig mentalt på rygg och gnydde och tittade upp mot nummertavlan som var skrämmande oförändrad.

De hörde hur en röst tilltalade dem, nära och hon försökte agera lugnt och beräknande vid detta tilltal. "Vill ni ha ett vykort? vart ska ni åka? jag hjälper er". Mannen hade en namnskylt där det stod Jose, mörkt hår och svamlig röst. De följde honom bort tills hans kassa där han knappade på sitt tangentbord med ett olycksbådande ansiktsuttryck. "Vart ska ni? Jaha, hur många dagars resa? har du pass? vad heter du i tilltalsnamn? har ni bokat platsbiljetter?" Frågorna haglade över henne och i ren panik stod hon helt tyst tills hon fick sin biljett i handen. Det hade varit en fasansfull minut, paralyserad av händelseförloppet som hon varit hade Tobias lyckats sno till sig säkert fem pussar. Kanske fler. Hon blev osäker, rädd. Tobias räckte fram sitt pass. Han höll det halvstängt. Hon visste att han hade varit något av ett fetto då passbilden togs och förstod hans oro. Han våndades säkert över om konduktörerna europa runt skulle känna igen den utmärglade skugga han var av sitt forna massiva BMI-monster eller kanske bara skratta åt honom. Kanske skulle han hinna äta upp sig tills avresedatum? Jose fepplade fram en till biljett och de langade fram cash. Inte femtioöringar utan med häftiga plastkort. Jose blev inte så imponerad som hon hade hoppats på och hon fick en sorts klaustrofobisk vilja att springa ut med sin biljett i detta ödestigra ögonblick. Men hon slängde en blick på Tobias och återvann sitt stoiska lugn.

Slutligen utomhus hoppade Tobias jämfota igenom nordstan. Han brukade inte få göra sånt bland folk men hon insåg att han inte varit så lycklig sedan han fick sitt duplo på elvaårsdagen och om hon bad honom sluta skulle han bli lika ledsen som då han insåg att duplo var för barn i femårsåldern. "Nu är vi påväg" flämtade Tobias, samtidigt som han laddade inför ett exeptionellt långt hopp. "Ja, nu är vi påväg" svarade hon och kände hur svetten lackade.

Ett första inlägg

Idag, söndagen den trettonde i sjätte år tjugohundratio har det inhandlats två interrailpass varav resterande två skall införskaffas på onsdag, datum - sextonde i sjätte året; tjugohundratio. Detta skall självfallet firas och detta gör vi genom ett första inlägg på resebloggen och en kort presentation av alla fyra deltagare av detta våra livs största äventyr: One can not simply segway into Europe. Vi börjar med skribenten.

Hannah

En rödhårig fröken även kallad "flaming bush", på svenska, brinnande busken.
På fritiden tycker hon om att knappa på sin största kärlek - Markus, som innan hennes flytt ifrån sin ettåriga utbildning på Kaggeholms Folkhögskola i Stockholm hade belägen på en stol intill sängen.
Hannah kämpar med ett besvär kallat "pensionärsblåsa" som till viss mån begränsar hennes frihet, men detta är inget som stoppar en brinnande vilja och en stor lust för livet.

Tobias

En i matväg kreativ gosse med finska anor. Testar gärna nya fasci-
nerande vägar inom påläggens alla konster

där konstiga kombinationer inte är något hinder.
Flyttade nyligen till Uppsala för att finna sig själv och upptäcka nyanser i sitt tidigare inrutade liv.
Tobias har dolda talanger såsom otroligt högt kasst med liten tennisboll. Han kan laga god fyllepasta och klagar inte alltför mycket när han tvingas titta på en Disneyfilm klockan fem på morgonen. En god vän och ett guldkorn i din vardag.

Linnea

Denna väldigt pålästa dam med total hängivenhet inför den kinesiska pseudovetenskapen Feng Shui har också hon intagit Uppsala tidigt i våras och planerar ingenting annat än att stanna där inom den närmsta, kanske längsta framtid.
Linnea spenderar gärna sin fritid i träning inom sporten "betapet", tycker att öl är en god dryck och Palermo ett bra hak. Vackra sommardagar lapar hon, som vilken annan soldyrkande svensk, sol i de fantastiska svenska parkerna.
En fin tös med ett gott lynne

Axel

Denna faktiskt äldsta medlem av sommarens äventyr och grupp har direkt satt sig i moders- och ansvarsposition vilket passar honom som handen i handsken. En mycket ansvarsfull ung man med längtan efter nya upptäckter.
Ett osvikligt lokalsinne och en oerhörd promenadlust bär honom ut i ett vidsträckt närområde i sitt Stockholms Bromma där han spenderat sin höst, vinter och vår. Nu bär dock vägarna mot Göteborg där framtiden är oviss men säkerligen ljus.