Morotskaka och Kaffe

Hannah skrattade sådär så att alla hennes tänder syntes. De stod i kassan på ett café och köpte kaffe och kaga. "Jag betalar åt dig också" hörde Linnea sig själv säga. Varför hade hon sagt så? De brukade inte bjuda varandra. Men något i Hannahs skratt fick henne att känna sig rik.

Väl ute valde Hannah plats. Hon kisade mot solen och man kunde inte riktigt se vart hon tittade. Linnea kom på sig själv med att undra om Hannah kanske tittade på henne. De började prata om sina respektive så som kvinnor ju gör när de ses. Av en händelse nämnde Hannah att Axel ju varit så stilig i dreads. Linnea kände ett mystiskt hugg i bröstet. Hon skyndade sig att påpeka att även Tobias varit otroligt attraktiv i dreadat hår.

Hannah tog en bit morotskaka. Några smulor trillade av och hon tryckte fast dem på skeden med sina nätta fingrar. Hon förde långsamt kakan mot munnen medans hon tittade Linnea djupt i ögonen. Lite av glasyren fastnade i mungipan och hon slickade sina läppar i vad som kändes som slow motion. Linnea svalde och tittade ut över gården istället. Den var full av lunchande mammor och deras barnvagnar. En och annan tidig semesterfirare hade också hittat dit.

"Jag är så trött på mitt hår" suckade Hannah. "Det har en sån jobbig längd nu". Linnea tittade på hennes röda kalufs. Den såg fantastisk ut i solen. "Jag kan hjälpa dig att klippa det" sade Linnea. "Ifall du vill" lade hon snabbt till och hoppades att hennes ivrighet inte hade varit för tydlig. "Nej, det är lugnt" sa Hannah och kastade med håret så att det böljade. "Jag ska spara ut". Linnea höll inne med kommentaren att hon skulle nog om möjligt bli ännu vackrare i långt hår. De tog varsin klunk kaffe. "Snart åker vi" sade Hannah och log sådär, med tänderna. "Jag vet" svarade Linnea. "Jag längtar. Åh Hannah, vad jag längtar"

Min vän Jose - en fruktansvärd historia

Hon spanade ut över drottningtorget. Människor verkade ha brått, trots att det var runt tolvtiden var alla tydligen påväg någonstans. En dragspelsorkester spelade musik, en välkänd melodi och hon insåg att att det måste vara från gudfadern. Då fick hon syn på Tobias. Han satt på en bänk bredvid en tjej som hade en enorm röd dragväska och svett i pannan. Tydligen hade han sett henne också för han reste sig och kom emot henne, leendes. Han försökte kyssa henne och hon viftade argt bort hans ansikte med en allvarlig blick. Hur kunde han ens tänka på något sånt nu? Det har var viktigt. Det kom före allt vad gulligull och fluffigluff heter. Hon bara vände sig om och började gå mot centralen och han följde efter, likt en cockerspanielvalp som är sugen så smarriga torkade grisöron.

"Det är två nummer tills det är vi" sa Tobias. Hon hade börjat svettas floder. Övervägde allt som skulle kunna gå fel. Hade hon glömt passet? Hade hon pengar på kortet? Hade hon bytt namn? Vem var hon egentligen? Tobias såg hur de lökringar som växte i hennes armhålor blev till vinylskivor inom loppet av några sekunder. Han böjde sig fram för att pussa henne på kinden och hon morrade till. Cockerspanieltobias lade sig mentalt på rygg och gnydde och tittade upp mot nummertavlan som var skrämmande oförändrad.

De hörde hur en röst tilltalade dem, nära och hon försökte agera lugnt och beräknande vid detta tilltal. "Vill ni ha ett vykort? vart ska ni åka? jag hjälper er". Mannen hade en namnskylt där det stod Jose, mörkt hår och svamlig röst. De följde honom bort tills hans kassa där han knappade på sitt tangentbord med ett olycksbådande ansiktsuttryck. "Vart ska ni? Jaha, hur många dagars resa? har du pass? vad heter du i tilltalsnamn? har ni bokat platsbiljetter?" Frågorna haglade över henne och i ren panik stod hon helt tyst tills hon fick sin biljett i handen. Det hade varit en fasansfull minut, paralyserad av händelseförloppet som hon varit hade Tobias lyckats sno till sig säkert fem pussar. Kanske fler. Hon blev osäker, rädd. Tobias räckte fram sitt pass. Han höll det halvstängt. Hon visste att han hade varit något av ett fetto då passbilden togs och förstod hans oro. Han våndades säkert över om konduktörerna europa runt skulle känna igen den utmärglade skugga han var av sitt forna massiva BMI-monster eller kanske bara skratta åt honom. Kanske skulle han hinna äta upp sig tills avresedatum? Jose fepplade fram en till biljett och de langade fram cash. Inte femtioöringar utan med häftiga plastkort. Jose blev inte så imponerad som hon hade hoppats på och hon fick en sorts klaustrofobisk vilja att springa ut med sin biljett i detta ödestigra ögonblick. Men hon slängde en blick på Tobias och återvann sitt stoiska lugn.

Slutligen utomhus hoppade Tobias jämfota igenom nordstan. Han brukade inte få göra sånt bland folk men hon insåg att han inte varit så lycklig sedan han fick sitt duplo på elvaårsdagen och om hon bad honom sluta skulle han bli lika ledsen som då han insåg att duplo var för barn i femårsåldern. "Nu är vi påväg" flämtade Tobias, samtidigt som han laddade inför ett exeptionellt långt hopp. "Ja, nu är vi påväg" svarade hon och kände hur svetten lackade.

Ett första inlägg

Idag, söndagen den trettonde i sjätte år tjugohundratio har det inhandlats två interrailpass varav resterande två skall införskaffas på onsdag, datum - sextonde i sjätte året; tjugohundratio. Detta skall självfallet firas och detta gör vi genom ett första inlägg på resebloggen och en kort presentation av alla fyra deltagare av detta våra livs största äventyr: One can not simply segway into Europe. Vi börjar med skribenten.

Hannah

En rödhårig fröken även kallad "flaming bush", på svenska, brinnande busken.
På fritiden tycker hon om att knappa på sin största kärlek - Markus, som innan hennes flytt ifrån sin ettåriga utbildning på Kaggeholms Folkhögskola i Stockholm hade belägen på en stol intill sängen.
Hannah kämpar med ett besvär kallat "pensionärsblåsa" som till viss mån begränsar hennes frihet, men detta är inget som stoppar en brinnande vilja och en stor lust för livet.

Tobias

En i matväg kreativ gosse med finska anor. Testar gärna nya fasci-
nerande vägar inom påläggens alla konster

där konstiga kombinationer inte är något hinder.
Flyttade nyligen till Uppsala för att finna sig själv och upptäcka nyanser i sitt tidigare inrutade liv.
Tobias har dolda talanger såsom otroligt högt kasst med liten tennisboll. Han kan laga god fyllepasta och klagar inte alltför mycket när han tvingas titta på en Disneyfilm klockan fem på morgonen. En god vän och ett guldkorn i din vardag.

Linnea

Denna väldigt pålästa dam med total hängivenhet inför den kinesiska pseudovetenskapen Feng Shui har också hon intagit Uppsala tidigt i våras och planerar ingenting annat än att stanna där inom den närmsta, kanske längsta framtid.
Linnea spenderar gärna sin fritid i träning inom sporten "betapet", tycker att öl är en god dryck och Palermo ett bra hak. Vackra sommardagar lapar hon, som vilken annan soldyrkande svensk, sol i de fantastiska svenska parkerna.
En fin tös med ett gott lynne

Axel

Denna faktiskt äldsta medlem av sommarens äventyr och grupp har direkt satt sig i moders- och ansvarsposition vilket passar honom som handen i handsken. En mycket ansvarsfull ung man med längtan efter nya upptäckter.
Ett osvikligt lokalsinne och en oerhörd promenadlust bär honom ut i ett vidsträckt närområde i sitt Stockholms Bromma där han spenderat sin höst, vinter och vår. Nu bär dock vägarna mot Göteborg där framtiden är oviss men säkerligen ljus.